Världen i ett fiskperspektiv

När man vill ha nya perspektiv.

 

I dag har jag haft förmånen att testa ett fisheyeobjektiv från Nikon. Det heter AF-S Nikkor fisheye 8–15 mm F/3.5–4.5E ED.

Det är faktiskt ett fisheye-zoom, vilket gör att det finns två effekter. Har man objektivet inställt på 8 mm och plockar bort motljusskyddet så får man ett cirkulärt motiv. När objektivet står på 15 mm så blir det full fisheye-bild. Coolt!

Det är första gången jag får chansen att plåta med ett fisheye, det är ju speciellt men väldigt roligt. Jag gav mig ut på en promenad för att plåta lite natur, det är ju ett utmärkt användningsområde. Som tur är blommar vitsippor och blåsippor, så det gick att hitta roliga motiv även om varken träd eller buskar har börjat slå ut. Det är med andra ord ganska fult i skogen, grått, brunt, prassliga fjolårslöv, knappt något gräs och definitivt inga löv på träden. Men det är vansinnigt kul att plåta fisheye ändå!

Att vända kameran uppåt och fotografera trädtoppar och himmel är trevligt, liksom att gå riktigt nära sipporna på marken. Man får ju med så härligt mycket av bakgrunden och miljön med ett fisheye-objektiv. Det är fräckt. Jag hoppas att körsbärsträden i Kungsträdgården börjar blomma snart, för det vore läckert att plåta med fisheye tror jag.

Här är några bilder från dagens promenad. Ska försöka fotografera lite arkitektur och stadsmiljöer, Tunnelgatan vore nog lite ballt också. Ska se vad jag hinner med att prova på under lånetiden.

Vänd blicken uppåt med ett fisheye. Träden blir så fina!

Det är ju så här jag har velat fotografera vitsippor. Man vill se havet av blommor, plus himlen.

Så här blir det när objektivet är ställt på 10 mm. En fin svart vinjettering. På 8 mm blir bilden helt rund.

Det är fint att gå nära med ett fisköga också.

Mer blåsippor. Man får inte nog.

I 15-millimetersläget blir det så här.

Speglingar

Riksrådsvägen i Bagarmossen.

Riksrådsvägen i Bagarmossen.

I dag var det soligt och vackert vinterväder. Jag hann ut på en liten promenad och det var skönt. På Riksrådsvägen finns det ett speciellt radhusområde ritat av Charlse-Edouard Geisendorf och Léonie Geisendorf. Husen är uppförda 1953–1956 och de är anpassade efter den kuperade terrängen. Idag är husen bostadsrätter. Den här bilden är tagen vid den föreningslokal som finns, det är en fristående liten byggnad med stora fönster, utifrån ser det nästan ut som ett litet bibliotek.

Det blev en ganska cool bild med speglingarna i fönstret tycker jag!

Ödehus

Dag fem i projektet 10x svartvitt. Halvvägs!

Vintern har bestämt sig för att stanna ett tag, det är härligt med lite snö och det gör det lite enklare att plåta svartvitt. Det blir lite ljusare, lite trevliga kontraster.

Dagens bild är fotograferad alldeles i närheten av där vi bor. Det ligger en skola på andra sidan gatan. Den är ganska gammal och tydligen är det en hel del problem med radon i byggnaden. Det är bara delar av skolan som används av en friskola, övrigt är igenbommat och nedstängt. Så har det varit ända sedan vi flyttade hit. Jag går förbi de här avstängda delarna ibland, fönstren är igenspikade, persiennerna nedfällda, klockan har stannat. Det är spännande med ödehus och den här skolan står ju bara och förfaller. Man undrar hur det ser ut där inne. Står all inredning bara kvar, som om eleverna bara gått ut på rast?

Det bästa vore så klart om skolan revs och det byggdes en ny. Kanske med sporthall som det pratats om länge. Vi får se hur det blir.

Skogsmulle

20160906_skogsskola3_5wFrilanseriet rullar på så smått och jag har levererat ett nytt avsnitt i serien om hur det är att vara nybliven skogsägare till tidningen Skogsägaren. Det är ett kul jobb eftersom jag får lära mig mycket om skogsägande. Det är också trevligt eftersom jobbet inte bara innebär skrivande utan även fotograferande.

Just den här dagen stod temat ”självporträtt i skog” på schemat. Det är skojigt, det gäller ju att hitta en snygg miljö, rätt träd, bra ljus, inte för skuggigt. Sedan är det bara upp med stativet, på med kameran, knappa i gång fjärrkontrollen, plocka av linsskyddet och pricka in fokuspunkten. Och försöka ställa sig själv rätt och snyggt i bild så skärpan hamnar där man vill. Inte helt lätt alla gånger. Det brukar behövas en hel del testande innan bilden sitter. Men det är ju det som är det roliga. 😀

Och så är det ju en sport att gömma fjärrkontrollen i handen så den inte ska synas…