Randiga favoriter

Randiga favoriter.

De här sockorna är ett av mina favoritpar. Det är något med färgerna, kombinationen av grönt och blått som jag gillar. Det är särskilt den gröna färgen som gör mig glad. Det här råkar vara ett par sockar av märket Happy Socks, och de gör faktiskt skäl för namnet. Jag blir alltid glad när jag tar dem på mig. (OBS, ingen ironi eller reklam.)

Skön grön

Dagens ljusgröna, a8e2b4.

Dagens ljusgröna, a8e2b4.

Tema grönt tycks fortsätta. I dag fick jag färgen a8e2b4, en ljus nästan pärongrön nyans. Snygg färg. Jag hittade den under ett par av mina löparskor.

Mina terränglöparskor.

Mina terränglöparskor.

Pyspunka

Dagens babyblå färg, 4aaef5.

Dagens babyblå färg, 4aaef5.

I dag fick jag färgen 4aaef5. En fin blå, som var ganska lik den blå färg som företaget Clas Ohlson använder. Men det blev lite för svårt att fotografera, så jag valde i stället en liten plåtlåda som maken valt att spara när vi röjde i källaren till mina farföräldrars hus. Det är en reparationssats för att laga punktering. Lådan är tom, men mycket vacker, på insidan av locket står det tydliga instruktioner för hur man lagar en punktering och hur man tar hand om sina cykeldäck.

Den här lilla fina plåtasken har innehållit en reparationssats för punktering.

Den här lilla fina plåtasken har innehållit en reparationssats för punktering.

Fasad eller ingefära?

Dagens ingefärsgula nyans, e7cd93.

Dagens ingefärsgula nyans, e7cd93.

I dag slumpade det sig att jag fick färgen e7cd93. En slags gräddgul nyans. Eller ingefärsfärgad. Mald ingefära ser exakt ut så där. Men det är inte så lätt att fotografera en hög  med pulver på ett snyggt sätt. Så jag fotograferade fasaden på vårt hus i stället. Den har också rätt färg.

Vår fasad.

Vår fasad.

Lilla socka blå

Dagens babyblå färg, 22ddfd.

Dagens babyblå färg, 22ddfd.

I dag blev det babyblått som dagens färg, närmare bestämt 22ddfd. På ett sätt ganska enkelt, vi har en hel del blå saker hemma eftersom maken gillar blått. Jag letade runt en del, provade att plåta kläder i lite olika konstellationer, lite blå köksredskap, makens spork (ett plastbestick som är både kniv, sked och gaffel i ett).

Men till slut blev det faktiskt ett par sockor som blev det slutliga motivet.

Jag har väldigt många blå sockor. Men inte så många i just den här ljusa blå nyansen. Därför blev det ganska roligt att ta den här bilden. Och jag gillar linjen på foten, med hälen. Lite knasigt, men fint. Och så gillar jag att det syns hur sockorna är stickade, eller vad man nu säger om fabrikstillverkade sockor som inte är raggsockor… Men visst stickar man väl även vanliga sockor?

Lilla socka blå...

Lilla socka blå…

En variant på färgen 22ddfd.

En variant på färgen 22ddfd.

Final countdown

En flaska sljivovica.

En flaska sljivovica.

Sista dagen av fotoprojektet 10 x svartvitt börjar inte helt lysande. Jag är förkyld som bara den. Dessutom måste jag åka till jobbet. Minimalt med tid, minimalt med ork. Det blir panikplåtning av bild efter frukost. Och slutresultatet är… ganska gräsligt. Det här är ju en förskräcklig bild. Den lutar, den är taffligt gjord, proportionerna är helt fula. Men det är lite fint ljus på flaskan, det finns lite trevligt skärpesläpp…

Man får väl se det som en metafor. Ibland går saker och ting lite överstyr. Det blir inte som man tänkt sig. Det är en nödlösning och så får man komma tillbaka och göra bättre. Eller så vill man bara ta en klunk plommonbrännvin och glömma bort allt vad förkylningar heter…

Bänkad

En ensam snöklädd bänk under en gatlykta som kastar långa skuggor.

En ensam snöklädd bänk under en gatlykta som kastar långa skuggor.

I dag blev det fotografering på kvällstid, efter jobbet. Inte de bästa förutsättningarna, jag var jättehungrig, hostig och det var kallt ute. Men jag tycker ändå att den här bilden är fin. Det är en bänk som står i närheten av vårt hus.

Ibland är det ju precis så där det känns. Tom bänk, ödsligt, långa skuggor. Man väntar på något men vet inte riktigt vad. Att någon ska sätta sig, komma förbi eller nåt.

Att man själv för tillfället är bänkad. Eller att man bara vill sätta sig och pusta en stund när man känner sig andtruten.

The fever

Febertest från 1970-talet. Kolla tempen genom att hålla en plastbit mot pannan.

Febertest från 1970-talet. Kolla tempen genom att hålla en plastbit mot pannan.

När jag var liten använde min mamma och pappa det här testet för att kolla om jag hade feber. Det är bara en plastbit och förmodligen ger den inte något exakt resultat, men det är enklare än att använda en termometer. Och den funkar fortfarande. Gårdagen var en av de gräsligaste jag upplevt på länge, jag hade feber i princip hela dagen. Tur att det är bättre i dag.

Gott slut och gott nytt!

I dag är det nyårsafton, den 31 december 2017. Årets sista dag. Ska jag blicka tillbaka på 2017 så har det varit ett fullspäckat år rent jobbmässigt. Jag har arbetat mycket, bland annat för LRF Media där jag varit med och redigerat jubileumsbilaga för att fira att LRF fyllt 100 år i år, jag har gjort inhopp som redigerare, semestervikarierat som webbreporter och projektjobbat med att bearbeta och analysera artikelmaterial för tidningen ATL:s premiumtjänst.

Sedan har jag också jobbat som redigerare och webbredaktör på Dagens Nyheter. Tillsammans med Blackboard Publishing har jag också fortsatt göra digitala nyhetsbrev för Nikon och det har varit ett väldigt roligt och kreativt jobb att lära sig nytt om kameror och intervjua fotografer och inspiratörer om fotografering och bilder.

För mitt företag, Myriad Media väntar nya och spännande utmaningar 2018. Det är ju något av tjusningen med att vara frilans, man vet inte riktigt hur framtiden ter sig. Lite läskigt så klart, men för det mesta bara härligt eftersom det innebär att chanserna till nya och spännande samarbeten är stora.

Höjdpunkterna 2017 har utan tvekan varit att min Instagrambild på karusellen på Gröna Lund blev frimärke. Det var helt osannolikt att bli utvald i konkurrens med över 20000 andra bidrag och glädjen när märket publicerades var stor. Jag är fortfarande så himla glad och stolt, och varje gång jag ser mitt frimärke blir jag väldigt rörd.

En annan höjdare var också att en annan av mina bilder kom med i Nikons jubileumsfilm I AM 100. Det känns stort att vara en del av ett så anrikt företags historia, tänk, de valde min bild för att visa sin utveckling!

Jag hoppas att 2018 bjuder på lika många, om inte fler, härliga minnen och upplevelser. Här är några bilder från året som har gått.